I ärendet föreligger miljö- och hälsoskyddskontorets tjänsteutlåtande 2004‑04-06.
Boende i norra delarna av Sollentuna är störda av flygbullret sedan tredje banan tagits i bruk. En av anledningarna till detta är att inflygningsförfarandet inte sker enligt de ursprungliga intentionerna som förutsatte att Upplands Väsby tätort inte skulle överflygas. Eftersom Upplands Väsby tätort nu ändå överflygs medför detta att även Rotebro ligger under inflygningslinjen till tredje banan.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden har inte möjlighet att begära en omprövning av villkoren i Luftfartsverkets tillstånd för Arlanda flygplats hos Miljödomstolen utan måste begära detta av Länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet.
Miljö- och hälsoskyddskontoret har lagt fram följande skäl till en omprövning av Luftfartsverkets tillstånd för Arlanda flygplats
1. Enligt av nämnden utförda mätningar överstiger maximalnivåerna i Rotebro i Sollentuna 70 dB (A). Detta har inte förutsetts eller redovisats vid tillståndsprövning eller vid ändringar av tillståndet.
2. Institutet för miljömedicin, Karolinska institutet har i en utredning för Naturvårdsverket angående kunskapsläget vad avser allmän störning från trafikbuller påpekat att forskningsdata talar för att flygbuller är mer störande än de övriga trafikslagen. Detta måste avspegla sig i bullervillkoren som gäller för Arlanda.
3. Villkor 6 i tillståndsbeslutet rör överflygningen av Upplands Väsby tätort. Avsikten var att undvika överflygning av Upplands Väsby tätort och därmed minska bullerstörningen. Villkoret kan uppenbarligen inte tillämpas p.g.a. att de tekniska förutsättningarna saknas och därmed får även norra delarna av Sollentuna bullerstörningar. Eftersom några möjligheter för sned eller kurvad inflygning inte kan antagas komma fram inom snar framtid så måste inflygningsförfarandet till tredje banan omprövas.
4. Av villkoren för tillståndet framgår att lägsta flyghöjd på 750 m över tätort i normalfallet skulle vara tillräckligt för att undvika störningar. Enligt nämndens uppfattning är detta en för låg höjd och borde således omprövas.
Miljö- och hälsoskyddskontoret anser vidare att Luftfartsverket genom fortlöpande mätningar i Sollentuna skall kontrollera när och hur ofta flygtrafiken över Sollentuna överskrider maximalnivån 70 dB(A)
1. Med hänvisning till de skäl som anförs i miljö- och hälsoskyddskontorets tjänsteutlåtande (Dnr 2004/145MHK.430) hemställer miljö- och hälsoskyddsnämnden att Länsstyrelsen enligt miljöbalken 24 kap 5 § ansöker hos Miljödomstolen om omprövning av Luftfartsverkets tillstånd för Arlanda flygplats vad gäller uppkomna bullerstörningar och de in- och utflygningsrutiner som orsakar dessa.
2. Miljö- och hälsoskyddsnämnden hemställer vidare att Länsstyrelsen förelägger Luftfartsverket att genom fortlöpande mätningar i Sollentuna kontrollerar när och hur ofta flygtrafiken över Sollentuna överskrider maximalnivån 70 dB(A).